Antisemitism – en ständigt återkommande tragik

Dela på facebook
Facebook
Dela på email
E-post
Dela på print
Skriv ut
Davidsstjärna - Kors - Jesus - Israels Vänner - Antisemitism

Att läsa om det judiska folkets historia under 4 000 år, är en skildring av ständigt återkommande förföljelseperioder, förskingringar, dödande, tvångsdop etc. Beskyllningar för att vara orsaken till alla sjukdomar, pester, krig… ja, listan på vad judarna får skulden för har inget slut.
Och den är lika aktuell idag. Faktum är att antalet antisemitiska våldsdåd nått en aldrig tidigare skådad nivå i Europa sedan andra världskriget.

Denna tilltagande antisemitism i land efter land håller listan levande i allra högsta grad. I Tyskland ökade förra året de antisemitiska våldsdåden med 64 % och i Frankrike med 70 %. Även här i Sverige (vi som är så bra och anser oss vara ett slags samvete för hur hela världen skall styras) har vi stora problem med hur vi skall hantera judefrågan. Eller som man föredrar att kalla den: Mellanösternproblemet. Både regering och ledande kyrkoprofiler bedyrar sin kärlek och omtanke till Israels fiender och uppehåller bara en trospliktig fasad gentemot Israel och det judiska folket. Man är livrädd för att bli kallad antisemit och döljer sig istället bakom ord som antisionist eller israelkritiker, som bara är omskrivningar och lite mer rumsrena ord.

Kampen som sker på det andliga planet är det som vi ser resultatet av på det mänskliga planet. När jag funderar på orsakerna, så går tankarna gärna till det tillfälle då Gud utvalde ett redskap; ett folk, för att ha någon som kunde utföra alla de planer som Han hade för hela mänskligheten. Detta redskap blir sedan det självklara målet för Guds motståndare, Satan, för att omintetgöra Guds plan för sin skapelse. Kampen är alltså i första hand en andlig kamp. Profeten Hesekiel citerar Gud när han säger ”Det är inte för er skull jag gör det, utan för mitt heliga namns skull”.

På vilken plats som helst på jorden där det har funnits eller finns judar så har det också funnits förföljelse. Inte för att de är brottslingar eller kriminella, utan just bara för att de är judar. Ständigt misstänkliggjorda.

Under historiens gång har de förföljts och dödats i tiotals miljoner. Jag har läst om förföljelsen från den kristna världens historia, med miljoner dödade judar som resultat. Den värld, där prästerskapet välsignade alla vapen som sen skulle användas för att döda miljoner i de drabbade länderna. Men jag ser också kyrkans ersättningsteologi som gav råg i ryggen åt Hitler att bygga sina raslagar gällande för så kallade ”untermenschen”, en människoras med sämre anlag som inte fick föra människosläktet vidare.

Jag har varit vid Eidsvoll i Norge och suttit i salen där adel och präster 16 maj 1814 beslutade att det inte fick finnas en enda jude inom Norges gränser. Den så kallade ”judeparagrafen” som blev en skam för Norge innan den ogiltigförklarades 1851.

Samma gäller idag för det palestinska ledarskapet när man deklarerar att ”så fort vi fått hela Palestina kommer det inte att få bo en enda jude i det landet”. Det är dessa ledare som beskyller Israel för att vara en apartheidstat. Det är detta ledarskap som Sveriges regering fortsätter att sända hundratals miljoner i bistånd till för att hålla dem under armarna.

I Frankrike vanställdes nyligen 80 judiska gravstenar med hakkors och antisemitisk text. I Belgien anordades en karneval som innehöll hånfulla och nedvärderande karikatyrer av judar som giriga och jämfördes med råttor. I England tvingades nyligen Premier League-klubben Chelsea till dryga böter därför att deras fans har skanderat antisemitiska glåpord över motståndarna. Man kanske tror att det är 1930-tal, men det är Europa 2019.

Vid firandet av en av de judiska högtiderna på Stortorget i Malmö, så fanns där en skränande mobb som gjorde allt för att få tyst på oss som hade tillstånd från polisen att stå där. Man klippte av sladdarna till högtalarna och sköt med fyrverkeripjäser mot oss. Till slut ropade poliserna ”vi kan inte skydda er längre, spring ut i gränderna, gå hem”. Allt medan mobben jublade. Sådant sker i Malmö i vår tid.

BDS har blivit ett samlande begrepp inom organisationer som på ett eller annat sätt vill gå emot Israel. B står för bojkott och riktar sig främst till enskilda att de skall sluta köpa israeliska varor. D står för deinvesteringar, vilket uppmanar företag att dra tillbaka alla investeringar man gjort i den israeliska marknaden. S står för sanktioner och här är det länder/stater som uppmanas att införa sanktioner mot israeliska varor. Så BDS är tänkt att på alla sätt och områden försvåra för israeliska varor att importeras. Här säger man tydligt att ”vi är inte antisemiter, utan vi är antisionister och vill på olika sätt försvåra för den israeliska staten att producera och sälja sina varor runt om i världen”. Ändå är målet för antisionisterna tydligt antisemitiskt. BDS har förbjudits i ett flertal länder och bland annat Tysklands förbundskansler Angela Merkel säger tydligt att rörelsen är antisemitisk. Även Frankrikes högsta domstol har bedömt dess olika argument som antisemitism. Det visar sig att BDS inverkan på israelisk ekonomi är minimal. En studie från 2018 visar på att 0,004 % är vad som minskat. Vissa företag visar till och med en ökning.

Antisemitismens hat förenar kommunister med nazister, det förenar kristna liberalteologer med muslimska fundamentalister.

Jag vet att vi i Sverige på 1930-talet var långt framme i den rasbiologiska forskningen och hur vi mätte ansiktsformen på människor för att avgöra individens lämplighet för framtida generationer. Måtten fick inte överensstämma med ett som man menade typiskt ”judiskt utseende”. Jag vet att vi var bland de första länderna i världen att sätta ett stort J i passhandlingarna för de som var judar.

När jag föddes fick jag senare veta att jag föddes med segerhuva, vilket var ett slags segertecken. Det betydde att en del av fostersäcken fortfarande omslöt bebisen. Jag var dessutom ett A-barn, ett ariskt barn, jag hade de egenskaper som man på den tiden speciellt tittade efter.

Vårt ”civiliserade” samhälle är skulden till den misstro och misstänksamhet som finns bland judarna.

Vi har kallat dem Kristusmördare, trots att vi vet att det bara var en handfull som ropade korsfäst. Vi vet också att det var romarna som utförde straffet. Ytterst var det dina och mina synder som var orsaken till korsfästelsen.

För flera år sedan skulle jag för första gången besöka judiska församlingen i Malmö. När jag fylld av iver och entusiasm kommer in i lokalen, så kommer en judisk man emot mig med sin Tanach (Gamla testamentet) i högsta hugg. Han säger åt mig: ”Det är sådana som du Dan, och Paulus, som har varit orsaken till vårt folks lidande genom historien”. Jag blev helt överrumplad. Men i nästa ögonblick förstod jag hans smärta, efter vad vi som kristna har förvållat dem under historien. Vi blev med åren goda vänner när han förstod vad mitt intresse var och vi hade förmånen att få ha honom som gäst i vårt hem. När jag några år senare, vid ett tillfälle satt i Stora Synagogan i Jerusalem, kom en av vaktmästarna fram till oss och bad oss att inte sitta med benen i kors. Återigen blev jag påmind om vår skuld.

Jag vet hur antisemitiska strömningar kom in i Skåne söderifrån på 1920-talet. Därför är det med stolthet som jag läser i Israels Vänners historia hur bibeltroende profetieforskare i Malmö bildade just vår organisation 1923. Detta som motkraft för att öppet gå emot den antisemitism som började genomsyra vårt land. Man gjorde det med stöd av Skriften, något land som hette Israel fanns ju inte på den tiden. Man var långt före sin tid, att med bibelordet som stöd avslöja antisemitismens fula tryne.

Det är de här strömningarna, som alltså åter börjar göra sig påminda i vårt samhälle, vilket är ett globalt fenomen. En rad så kallade ismer märks tydligt i umgänget mellan folk och vi blir alltmer polariserade. Någon har sagt: ”Det börjar inte alltid med judarna, men det slutar alltid med judarna”.

Får man kritisera Israel och det judiska folket?
Självklart, de har ingen gräddfil varken till frälsning eller till brott mot de lagar som alltid finns i en demokrati. MEN det gäller att kritiken är byggd på lagar och förordningar, och inte på tankar som är fyllda av antisemitism. Vi får inte glömma att det var till det judiska folket som Herren Gud en gång gav de lagar som sedan har blivit normgivande för de flesta länder i världen.

En påminnelse om hur fort det kan gå
Nedan följer ett tidsschema på Förintelsens fem faser:

  • Första fasen åren 1933-1935
  • Förtal och ärekränkning av judar och bojkott mot att köpa judiska varor eller egendom.
  • Andra fasen åren 1935-1938
  • Förbjudet att ha relationer med judar, både allmänt och inom äktenskap.
  • Tredje fasen åren 1938-1939
  • Förstörelse och utrotning av judiskt religiöst liv. Började med ”Kristallnatten” då synagogor, judiska butiker och företag ödelades.
  • Fjärde fasen åren 1939-1941
  • Fullständigt berövande av judarnas rättigheter, samt ihopsamlande av dem i getton.
  • Femte fasen åren 1941-1945
  • Utrotande av judar i koncentrations- och utrotningsläger.  ”Den slutliga lösningen på det judiska problemet.”

Nu börjar vi om
Vi är återigen i Första fasen, vad tänker du göra åt det? Du ser hur snabbt det gick!

Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.” 1 Mos 12:3

Det är en andlig lag och vi behöver var och en ta ställning till vilken sida vi väljer.

Israels Vänner
Dan Johansson

På lördag 4 maj 2019 så drar vi igång vår kampanjturnén ”Nej till antisemitism”. Gör vad du kan för att finnas med på våra samlingar. Läs mer på vår kampanjsida.

Om den här artikeln

Den här artikeln tillhör avdelningen Fokus på Israel och kan innehålla media, kuriosa, nyheter och andakter. Allt med koppling till Bibelns undervisning om Israel och det judiska folket.

Likvärdiga artiklar

Följ oss