Fördjupa dig

Vad säger bibeln om Israel?

Det bibliska ämnet om Guds handlande med Israel och det judiska folket är omfattande och vi sitter inte själva på alla svaren. På den här sidan hoppas vi dock kunna ge dig en kortfattad grund om vad det hela handlar om.

Varför är Israel viktigt?

Israel är ett ämne som intresserar och berör, inte bara Bibelläsare utan i stort sett hela världen, på ett eller annat sätt. Israels Vänner är övertygade om att det bibliska perspektivet ger oss förståelse över att Israel inte bara är ett ämne bland andra ämnen. Det ger oss insikt i att Gud har utvalt Israels folk och land och att de har en central roll att spela, inte bara historiskt, utan kanske framförallt idag och i framtiden, i och med Jesu återkomst och profetordens uppfyllanden.

Detta förhållningssätt medför att ett oförstånd av den bild vi tror Bibeln ger, får konsekvensen att jag också blir oförstående om Guds handlande och väg med Israel och det judiska folket som själva kontaktpunkten som Gud vill använda för att förmedla till hela mänskligheten vem Han är och vad Han vill. Frågan bottnar kanske också djupast i att Guds trovärdighet, Hans ord och hela Hans existens sätts på spel. Om Hans eviga löften och kallelse till det judiska folket inte längre skulle gälla, vad blir det då av Guds andra löften? Nej, istället blir Israel och det judiska folket ett tydligt tecken på att Israels Gud finns, att Hans ord är sanning och att Hans plan kommer att fullbordas, så som Han har sagt.

"Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse"

Guds löfte till Abraham

Låt oss nu kort vända oss till Bibeln för att kika på en av de nyckelverser som hjälper oss vidare i vår förståelse för Guds handlande med Israel.

”Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade” 1 Mos 12:1-3

Detta är grundplattan som riktar in hela Bibelhistorien och får oss att förstå hur alltsammans hänger ihop. Abram och Saraj (senare Abraham och Sara) får reda på att de ska bli ett folk (det judiska folket), att de ska få ett land (landet Israel), och att det här kommer leda till välsignelse för människor från alla jordens folk. Den som välsignar detta utvalda folk och land kommer själv att bli välsignad.

Samtidigt verkar Guds tröskel vara låg för den som går emot och inte välsignar, eller som grundtexten säger: ”talar illa om, nonchalerar”. Dessa kommer i stället uppleva förbannelse. Gud kallar sitt unika egendomsfolk och gör dem till en vattendelare. Varför då? Kopplingen som Herren gör blir kanske tydligare för oss när vi läser att Han talar om att de är Hans folk, att det är Hans land och att Han är deras Gud.

”Se, dagar ska komma, säger HERREN, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land – förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN. Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna HERREN!” Alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger HERREN, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.” Jer 31:31-34

Det nya förbundet

Det nya förbundet genom Jesu blod uppenbaras redan här på ett fantastiskt sätt genom Jeremia. Hela kapitel 31 andas om hur Herren med evig kärlek älskar sitt folk och att Han inte har några planer på att ta tillbaks sina gåvor och sin kallelse. Det nya förbundet beskrivs ofta som något som ersätter Guds kallelse för det judiska folket (s.k. ersättninsteologi), men följer alltså inte alls det Bibelordet säger. Jesus kom inte för att ersätta lagen eller profeterna, Han kom för att fullborda lagen (se Matt 5:17). Evangelierna berättar det goda och glada budskapet om judarnas och hela världens Messias, Jesus Kristus och frälsning genom tron på Honom. I texterna framgår det tydligt att Jesus i första hand riktade sig till det judiska folket i sin undervisning om evangeliet och undantagsvis till hednafolk. ”Jag är inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus” är Jesu egna ord i Matt 15:24. Först på Pingstdagen och i Apostlagärningarna börjar väckelsen på allvar även hos hedningarna. Paulus använder uttrycket att evangeliet är för “juden först, men också greken” (Rom 1:16).

Guds plan med det judiska folket

”Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förkastat sitt folk som Han en gång har erkänt som sitt. … för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.”  Rom 11:1-2,29

I Romarbrevet 9-11 redogör Paulus i detalj för Guds plan med det judiska folket. Han följer upp det som Jeremia talat om med Guds eviga kärlek och beskriver samma sak som Jesus i bilden med två hjordar som ska bli en (Joh 10), men genom en bild att vi som vilda olivgrenar (icke-judar) blir inympade tillsammans med de naturliga grenarna (judar) i det äkta olivträdet (Guds rike) genom tro. Paulus går med kraft till rätta med frågan om Gud har förkastat sitt folk. Grundtextens svar kan översättas: ”Må det inte ens ske att man tänker så!”. Det har Han inte, för de är utvalda av nåd. De har eviga löften och är ett tecken på Guds trofasthet. I kallelsen av Abram (upphöjd fader) får vi förklarat kallelsen av det fysiska judiska folket och i namnbytet till Abraham (fader till många) finns även kallelsen av det andliga folket, genom tron på Jesus. Kallelserna står inte i strid med varandra, utan istället är den första en förutsättning för den andra. Enheten blir avgörande för hur Guds plan ska förverkligas. Israels Gud är också vår Gud. I denna enhet har vi bara välsignelse och åter välsignelse att hämta.