Templets historik och framtid

Dela på facebook
Facebook
Dela på email
E-post
Dela på print
Skriv ut
Dan Johansson

Templet som har varit och templet som kommer
Jag önskar här ge en kortfattad redogörelse för händelser förknippade med de olika templen. Medvetet undviker jag många hänvisningar till Bibeln och alla de årtalsangivelser som belyser dessa historiska händelser. Speciell litteratur som noggrant redogör för alla detaljer finns i stor mängd. En enkel överblick har varit mitt mål med studiet.

Tabernaklet i öknen
Tiden från Edens lustgård fram till Mose framträdande kännetecknas av temporära offerplatser med tillfälligt byggda altaren. Det är människors privata gudsmöten som skildras och då ofta i kombination med olika offer.

Men det folk som Gud hade lovat Abraham började ta form. Från att ha varit enskilda människor som hade en Gudsrelation så började konkret ett helt gudsfolk att växa fram. En nation som Gud kallade ”mitt folk”. Nationen behövde ledargestalter och den personliga gudsrelationen behövde även kompletteras med en gemensam tillbedjan där tusenden kunde deltaga.

Det är oerhört mycket i detta som vi kan finna som paralleller, symboler och bildspråk som passar in på den kristna församlingen och det kristna livet. Men det är ett annat studium.

Vid tiden för det judiska folkets uttåg ur Egypten är tiden också mogen för att det skapas en central gudstjänstordning. Mose får av Herren order om att bygga ett tabernakel. Tyvärr så fick det första exemplaret byggas utanför lägerplatsen. Det kallades för ”uppenbarelsetältet”. Eftersom folket i uppror tillverkade en guldkalv att tillbedja så ville Gud inte bo i själva lägret. Mose vädjar till Gud om att inte överge sitt folk trots dess synd. Som svar på Mose vädjan förnyar Gud förbundet. Efter nya instruktioner från Gud till Mose om hur allt skulle se ut så bygger folket på Mose befallning ett tabernakel. Ett slags tältbyggnad med ett inhägnat område runt omkring.

Det hebreiska ordet för tabernakel är miskán som betyder boning. Tabernaklet fick, till skillnad från uppenbarelsetältet, sin plats mitt i lägret. Gud ville bo mitt ibland sitt folk. Det kallades även mötestältet eller sammankomsttältet därför att det var där Gud uppenbarade sig för, eller mötte, Mose och folket. Att Gud var närvarande kunde man se genom att Guds härlighet, shekinan, uppfyllde tabernaklet. Det var som en eldstod om natten och en molnsky om dagen. När det var dags att byta lägerplats kunde allt packas ihop på ett praktiskt sätt och transporteras vidare till nästa lägerplats.

I 2 Mos. kapitel 25-27 finner vi byggnadsritningen till tabernaklet med dess olika inredningsdetaljer. Kapitel 35-40 berättar om hur man byggde alltsammans. I fyrtio år är tabernaklet den centrala sammankomstplatsen för folkets tillbedjan. Efter intåget i Kanaans land ställs tabernaklet upp i Silo. Åren går och de olika föremålen skingras gradvis till olika platser i landet där tillbedjan praktiserades. Mispa, Betel, Betlehem, Nob och Gibeon är platser som nämns för de olika kringspridda föremålens nya hemvist i Israels gudstjänstliv.

I och med konung Davids köp av Ornans tröskplats så får förbundsarken sin plats i det tält som David lät resa på den inköpta platsen. Vi känner platsen som Sions berg eller Moria berg. Här stod arken tills templet hade färdigställts: det tempel som Salomo skulle bygga. Berättelsen om köpet av Ornans tröskplats finner du i 1 Krön. 21:15-26.

Första templet, Salomos tempel
Det första templet brukar vi allmänt kalla Salomos tempel. Salomo står som byggmästare men förberedelserna gjordes av hans far David. 1 Krön. 22:2-19.

Efter att Nebukadnessar hade intagit Jerusalem och judarna hade förts som fångar till Babylon så brändes templet ner omkring år 600 f.Kr. De flesta föremålen som fanns fördes som krigstroféer till Babylon. I Danielsboken kan vi se hur de användes på ett skändligt sätt under Belsassars gästabud.

Templet var en underbart vacker byggnad med sina olika avdelningar. Det Heliga, det Allra Heligaste, förgårdar och olika kompletterande byggnader. Där fanns de välkända föremålen: förbundsarken, nådastolen med sina keruber, ljusstaken, skådebrödsbordet, förhänget osv. På förgården stod kopparaltaret och kopparhavet samt alla de mängder av föremål som behövdes för det praktiska arbetet med offren som sköttes av leviterna.

Alla dessa föremål finns idag återigen att beskåda i naturlig storlek och efter den förebild som finns angiven i Guds ord. Platsen där de finns att se är Tempelinstitutet i Jerusalem. De är färdiggjorda för att användas i det tempel som judarna räknar med snart skall börja byggas inför Messias ankomst.

Andra templet, Serubbabels tempel
Cirka 100 år efter att templet hade bränts ner så börjar planerna på att återuppbygga det. Genom ett dekret av perserkonungen Kores ges tillstånd att påbörja återuppbyggnaden. På olika sätt försöker olika personer hindra bygget men genom kraft och uthållighet och naturligtvis genom Guds omsorg så kan bygget fullbordas. Här ingick ju också att återställa själva staden Jerusalem som också hade skövlats under de olika anfallsvågor som Nebukadnessar lät drabba Jerusalem under flera år.

Profeterna Haggai, Sakarja och Esra ger oss detaljerade redogörelser för hur återuppbyggnaden fortgick och hur till slut templet kunde återinvigas. Det skedde den 3 Adar år 516 f.Kr. Tyvärr saknades många av de högheliga föremålen som hade förts bort som krigsbyten.

Under några år runt 167 f.Kr. var tempeltjänsten satt ur funktion då Antiokus IV Epifanes lät ställa upp en avgud på altarets plats. Antiokus anses av många vara en förebild till den kommande Antikrist. Till guden Zeus ära offrade man där svin för att på det sättet vanhelga templet. Det judiska Mackabéerupproret ledde till att templet åter kunde befrias och tempeltjänsten återupprättas. Det är till minne av den händelsen och det under som skedde med oljan till ljusstaken i templet som man firar den judiska Chanukka festen i början av december. För detta använder man en åttarmad ljusstake med en extra ljushållare = 9 ljusplatser.

Den ljusstake vi normalt känner till är den sjuarmade Menorahn som fanns i templet och som många idag har som prydnad i sitt hem. Serubbabels tempel var i bruk för offer och tillbedjan ända fram till att det krigshärjades år 63 f.Kr. av de romerska legionerna under befäl av Pompejus.

Tredje templet, Herodes tempel
Den störste arkitekt som Israel haft sägs vara Herodes. Han byggde akvedukter, anlade städer, byggde palats och liknande praktbyggnader. Den kända amfiteatern vid Cesarea vid havet norr om Netanya är ett verk av honom. Under hans tid lät han återuppbygga det som Pompejus hade förstört. Han dessutom nästan fördubblade ytan på tempelplatsen för att få plats med alla de extra byggnader som han ansåg borde finnas för templets drift och för att förhöja dess skönhet. Det var ett praktbygge i vit marmor och guld. Det har sagts att om man försökte titta mot templet när solen speglade sig i marmorn och allt guld, då var det som att titta rakt in i solen.

När Jesus vandrade omkring i templet så pågick fortfarande vissa byggnadsarbeten. Av Joh. 2:20 förstår vi att bygget som Herodes höll på med hade pågått i 46 år. Vi vet att det blev klart år 64 e.Kr. Ljusstaken och skådebrödsbordet fanns på plats men förbundsarken med nådastolen och keruberna saknades. I dess ställe fanns i det tomma allra heligaste bara en fem centimeter stor sten. Den påminde om smärtan över det som gått förlorat.

Det tredje templets förstöring
I sex år fick Herodes tempel stå komplett innan Titus romerska legioner genomför Jerusalems förstöring år 70 e.Kr. Det berättas att när templet sattes i brand så smälte allt guld som fanns där. I sin jakt på det smälta guldet som rann ner mellan stenarna så rev soldaterna sten för sten för att komma åt den dyrbara varan. Vi anar hur total förstörelsen var.

Därmed blev det judiska folket utan central gudstjänstplats. Offertjänsten i templet upphörde. Herrens högtider gick inte längre att fira i Jerusalem. Nya traditioner fick se dagens ljus. Den tvåtusenåriga förskingringen började och gudstjänster firades i stället i de tusentals synagogor som växte fram i alla de länder som judar bosatte sig i. Men i allt detta så fortsatte man att hålla fast vid shabbat och högtider. Detta band det judiska folket tätt samman var i världen man än befann sig.

Ett andligt tempel
Efter templets förstöring kallar Guds ord troende judar och hedningar för ett andligt tempel. Varje på Jesus troende benämns som stenar i detta andliga bygge. Genom att varje troende är fylld med den Helige Ande så kan man säga att Gud bor i sitt tempel.

”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.” (1 Kor. 3:16.)

Paulus framför detta på flera ställen i sin undervisning. Under de två tusen åren som ligger mellan Herodes tempel och Vedermödans tempel där Antikrist skall kräva tillbedjan har Guds tempel en andlig dimension. Du och jag är var och en byggstenar och ur vårt inre strömmar lovsång och tillbedjan.

Templet som Antikrist skall sitta i under vedermödan
Det pågår idag i Israel olika förberedelser för att bygga ett nytt tempel i Jerusalem. Både vad gäller själva byggnaden exteriört såväl som interiören och föremålen till gudstjänsten.

Flera försök har gjorts att föra fram färdighuggna stenar att tjäna som grundstenar till ett nytt tempel. Till och med prästernaskläder och leviternas musikinstrument är i framtagande. Allt finns att beskåda på Tempelinstitutet i Jerusalem. När jag sist var där experimenterade man för att få fram den speciella blå färg som behövs för översteprästens klädnad. När man visade kläderna så kunde man se att kulören kanske inte var den helt rätta. Detaljer som skålar och askskyfflar fanns klara. Silvertrumpeterna hängde färdiga att tas i bruk.

En fråga som kommer att ehöva sin lösning är var det skall byggas. Skall Klippmoskén rivas? Kan det ske genom attentat eller krigshandlingar? Det verkar vara en utopisk tanke och som säkert skulle resultera i ett världskrig. Eller rasar Klippmoskén genom en jordbävning och störtar ner i den av tunnlar och salar underminerade ihåliga berggrunden? Två kraftiga jordbävningar har ju de senaste åren skakat Jerusalem med omgivningar. En av dem har gjort att muren och platsen runt Al-Aksamoskén har skadats. Eller bygger man genom en kompromiss templet på den tomma ytan norr om Klippmoskén? Kan de olika religionerna samsas på en så liten yta?

Personligen tror jag att tempelbygget snart börjar. Det är i det templet som Antikrist skall träda in och kräva tillbedjan. Danielsboken talar om hur den judiska tempeltjänsten skall tvingas att upphöra. När vi tränger in i antalet dagar som Daniel beskriver så ser vi hur templet är klart och i funktion lagom till Antikrists framträdande. Templet har då byggts och tempeltjänsten fungerar enligt Daniel. Den tvingas dock att upphöra för en tid men efter det att Jesus kommit tillbaka så fortsätter tempeltjänsten igen.

När Jesus kommer för att stå på Oljeberget blir det en stor jordbävning i Jerusalem. Det skulle ju kunna vara möjligt att vedermödans tempel då rasar. Det är ju vitaliserande för vårt andliga liv att följa med i det profetiska skeendet för att se hur Gud kommer att lösa de olika frågeställningar som vi har inför profetordens fullbordan. I väntan på detta är vår uppgift att bedja och bygga Guds rike.

Templet i det messianska riket
Jag vet inte om det Messianska rikets tempel är en fortsättning av det tempel som står i vedermödan eller om det är ett nybygge. Förmodligen är templet som Hesekiel beskriver ett helt nybyggt tempel. Jag har svårt att tänka mig ett tempel i funktion som Antikrist några år tidigare har förorenat.

Med utgång från Sakarja 6:12-15 så verkar det som att Jesus är den som bygger templet som skall stå i 1000-årsriket. Men å andra sidan så säger ju Danielsboken att efter ett visst antal dagar så återupptas tempeltjänsten som hade avbrutit av Antikrist. Helgedomen skall komma till sin rätt igen som Daniel uttrycker det.

Det är värt att notera att påskalammet inte finns i det milleniala påskoffret. Det är alltså ett förändrat påskfirande som kommer att ske. Lammet ingår, enligt Hesekiel i den dagliga brännofferritualen. Men det kan ju knappast vara blodsoffer för syndernas förlåtelse. Möjligen för de som föds under de 1000 åren och behöver uppleva frälsning precis som du och jag har gjort. Men vi vet ju också att Jesus har lidit och dött för alla.

Det är intressant att Hesekielvarke n ser någon förbundsark eller nådastol i det nya templet. Se Jer. 3:14-18. Ryktena om att den finns gömd på olika namngivna orter saknar grund. Förebilden, den som Mose fick se, den finns i det himmelska templet och den ser aposteln Johannes i Uppenbarelsebokens elfte kapitel och vers 19. Vidare nämner profeten Sakarja om att representanter för alla folkslag skall fara till Jerusalem varje år för att fira Lövhyddohögtiden. Profeten Jeremia förutser också den nya offertjänsten i kapitel 33:17-18.

De olika offer som nämns i samband med det messianska riket har troligen mer en tillbakablickande karaktär. På samma sätt som vi idag firar Herrens måltid. Men de kommer också att vara en hjälp för det messianska rikets bebyggare att ha sina blickar och tankar fokuserade på Gud och Han som sitter på Davids tron. Jerusalem får då ett nytt namn enligt Hesekiel, Jahve Shammah, Här är Herren.

Templet efter 1.000-årsriket
När Mose, och senare David, fick instruktioner om hur allt skulle byggas och inredas så är det mycket möjligt att Herren visade dem den himmelska helgedomen hur den såg ut i verkligheten. Det står ju faktiskt så i 2 Mos. 27:8: ”Som det har blivit dig visat på berget, så skall det göras.” Det måste ju ha varit enklare att inte bara ha en beskrivning utan att verkligen ha sett hur det såg ut. Förebilden som funnits i det himmelska hela tiden beskriver Hebréerbrevets författare i detalj.

Det beskrivs där hur Jesus ick in med sitt eget blod för att försona och rena från synder och orenhet. Detta tempel har alltså funnits genom hela evigheten. Efter 1000-årsriket så renar Gud himmel och jord i en eldstorm. Därefter ser aposteln Johannes det himmelska Jerusalem komma ner som en gigantisk satellit till jorden. Hela staden är uppfylld av Herrens härlighet. Johannes säger: ”Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel. Han och Lammet.”

Efterord
På ett ganska enkelt sätt har jag här försökt att lotsa dig genom Bibeln och försökt svara på svåra frågor. I en nära framtid kommer vi att sitta med hela facit i handen. Då kan vi säga: Aha, var det så Gud som du menade. Det var vad Paulus fick uppleva och utbrast: ”Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.”

/ Dan Johansson
(Denna artikel har tidigare blivit publicerad i tidningen Israels Vän #5 -2004)