“Alla judar måste dö!” skrek gärningsmannen när han öppnade eld i synagogan. Under sabbatsfirandet för drygt två veckor sedan, 27 oktober 2018, stormade en besatt antisemit in i församlingen Tree of Life:s synagoga i Pittsburgh. Han mördade elva judar och skadade ytterligare sex som hade kommit för att tillbe. Bland offren fanns en överlevare från Förintelsen, som alltså bara några decennier senare, genom samma ondska och hat, tvingades möta döden.
Vi ber för alla familjer och för församlingen som lämnats förstörda av detta hat och grymhet, och kommer ihåg namnen på personerna vars liv stals från dem:
Richard Gottfried, Rose Mallinger, Jerry Rabinowitz, Cecil Rosenthal och hans bror David Rosenthal, Bernice och Sylvan Simon, Daniel Stein, Melvin Wax och Irving Younger.
Låt minnet av dem bli en välsignelse.
Antisemitism, det äldsta av hat?
Antisemitism har aldrig varit knutet till en speciell tidsperiod eller religion – det har överlevt genom historien oavsett maktinnehav av ateister, kristna, muslimer eller hednafolk. Oavsett om det judiska folket har assimilerats in i kulturen eller hållit sig för sig själva, så har de hatats och förföljts var de än har kommit eller vad de än har gjort. Oavsett om de har varit i exil eller i sitt eget land, i Babylon eller i Egypten, i kristna Europa, ateistiska Ryssland eller muslimska Mellanöstern. Oavsett om de följt Gud eller gjort uppror mot Honom, så har inte attackerna avstannat.
Den brittiska lagstiftaren Jenny Tonge, en medlem i House of Lords, skyllde Pittsburgh-massakern på Israel. ”Helt förskräckligt och en kriminell handling”, skrev hon på Facebook, ”men har inte tanken slagit Bibi (Benjamin Netanyahu) och den nuvarande israeliska regeringen att dess handlingar mot palestinierna leder till dessa antisemitska handlingar? Hon menar att Israels politik var skulden till massmordet på judar i Pittsburgh – i sig en helt förskräcklig antisemitisk handling riktad från henne.
Antisemitism har funnits med långt innan de nuvarande problemen i och med den moderna staten Israel. Det var inte ”ockupationen” som störde Adolf Hitler eller de spanska inkvisitorerna, ej heller förövarna bakom de våldsamma pogromerna och korstågen som kostade judiska liv genom århundranden i Europa och Ryssland. Vi kan vara säkra på att det inte var bosättningarna eller gränskontrollerna som drev Hamans hat i berättelsen om Ester eller amalekiterna till den grad att de försökte utrota hela Israels folk kort efter uttåget ur Egypten.
För det är inte så att staten Israel är orsaken till rasism mot det judiska folket. Istället är det snarare så att rasism mot det judiska folket gör behovet av en judisk stat tydligt.
”Så länge det har funnits ett Gudsfolk, utvalt för Hans mål, så har attacker och förintelseförsök funnits med konstant. Det är löjligt att mena på att staten Israel ska ha skulden för våldsamheter som begås mot det judiska folket.”
Denna orimliga inställning till det judiska folket kallas ofta för det ”uråldriga hatet”. Det verkar inte finnas någon logisk förklaring som passar det raseri som spys ut från jordens alla hörn, genom alla tider, utan någon uppenbar gemensam nämnare. Det är helt enkelt på grund av att det judiska folket är judiskt. Oavsett om de är rika eller fattiga, om de ser likadana ut som alla runt omkring, klädda på samma sätt, tänker likadant – eller inte – inget verkar hindra attackerna att komma.
Det sanna hatobjektet: Israels Gud
Vad gör det judiska folket judiskt? Guden som kallade folket att bli Hans, efter Hans mål. Det var Gud som skapade Israels folk. Gud ändrade Jakobs namn till Israel och gav order att hans tolv söner skulle bli Israels tolv stammar. Hans folk. De var ett folk utvalt av Gud, ledda av Gud, instruerade av Gud, och älskade av Gud. Och de är kallade efter Hans namn.
”…för du är ett heligt folk inför HERREN din Gud. Dig av alla folk på jordens yta har HERREN din Gud utvalt att vara Hans egendomsfolk.” (5 Mosebok 7:6)
De identifierade inte bara sig själva med Honom, utan Gud identifierade också sig själv med dem. Han är, och kommer alltid att vara, Israels Gud. Guden som förde dem från Egypten. En dag, lär vi från Jeremia 16:14 och 23:7-8, kommer vi att känna Honom som Guden som återsamlade Israel. Hur man än ser på det, så är Gud oupplösligt länkad med Israel, och kommer alltid vara det. Detta är något som irriterar många. Några är bittra över faktumet att Gud valde en särskild nation bland alla. Eller faktumet att Israels folk (precis som hela mänskligheten) alltid har varit så oförtjänta av Guds nåd. Eller att Gud är den som har kontroll och får göra som Han vill utan att rådfråga någon.
”Antisemitism kommer från den inneboende upproriskheten i människohjärtat. Som Guds folk, så hör det judiska folket till Gud, och därför är det judehat som finns ibland undermedvetet men det hör alltid ihop med ett oomvänt hjärta.”
Christine Darg
Dr Richard Brookers uttalar sig på ett liknande sätt och menar att judehat är Gudshat, för att det judiska folket påminner världen att man måste förlita sig på Gud och detta går emot världens sätt att tänka.
Våra själars fiende hatar det judiska folket med ett speciellt hat för att Gud har utvalt dem att spela en viktig roll i Guds frälsningsplan för världen – dåtid, nutid och framtid. Och Satan behöver inte leta länge för att hitta samarbetsvilliga individer som blir agenter i hans mål att smutskasta och förstöra så mycket som möjligt för Israels folk. Bevisen finns tyvärr i stor skala genom hela historien – de mördade i synagogan i Pittsburgh är bara de senaste offren i detta ständiga hatangrepp.
Hur kan vi som kristna stå emot antisemitism?
”Du kan inte älska Gud”, varnade Corrie Ten Boom, ”utan att älska det judiska folket”. Det är chockerande att det ens måste sägas, men faktum är att kyrkohistorien är en oerhörd smärtsam läsning när det kommer till behandlingen av judar. Men vad kan vi kristna göra för att stå emot antisemitism idag?
1. Be
Vi får inte underskatta vikten av våra böner. Låt oss be för de berövade, för det förskrämda judiska samhället som möter antisemitism i USA, i Frankrike, i Storbritannien och över hela världen (även i Sverige). Vi måste även be för våra fiender. Be för de som fastnat i ett nät av bitterhet och lögner. Be för kristna som är blinda och inte ser sanningen om Guds hjärta för sitt folk. Du kan vara säker på att dina böner når Faderns hjärta för vi vet att när vi ber i överensstämmelse med Hans vilja, så hör Han oss och Han kommer att svara.
Du kan också skicka ett brev till en synagoga i din närhet och låta dem få veta att du ber för dem, står tillsammans med dem, och att du bryr dig.
2. Stå upp för sanningen offentligt och gå emot lögner
Det finns så många lögner i omlopp som smutskastar Israel och det judiska folket. Det är helt enkelt inte sant att Israel är en apartheidstat, eller att de begår folkmord. Det finns inga judiska planer på komplotter att ta över världen eller ens Mellanöstern. Israel gör allt de kan för att undvika att döda civila, särskilt barn, och lögnerna som säger det motsatta eldar på det antisemitiska hatet. Det är viktigt för oss var och en att ta reda på vad som är sant och inte, istället för att ensidigt tro på allt. Och när du får reda på sanningen, låt den bli känd.
”Oavsett om det uttrycks som rasism från extremhögern eller Israelshat från extremvänstern, så är antisemitism full av konspirationsteorier. Bakom dem ligger villoläraren och han som sprider fruktan: Lögnens fader själv.”
Vi kan hjälpa till i kampen mot antisemitism genom att avslöja lögnen och förmedla sanningen.
3. Påminn människor att Jesus ÄR judisk – fortfarande idag!
Som Russell Moore uttryckte det så bra nyligen i hans artikel i Washington Post, ”If you hate the Jews, you hate Jesus too”:
”Jag hör ofta kristna säga: ”Kom ihåg att Jesus var judisk”. Det är sant nog, men dåtidsformen får det att låta att Jesus judiskhet var något som upphörde i och med uppståndelsen. Jesus lever nu, upphöjd i himlen. Han är förhärligad, ja, men Han är fortfarande Jesus. Detta betyder att Han fortfarande är, och alltid kommer att vara, människa. Han är fortfarande, och kommer alltid vara, Marias son. Han är, och kommer alltid att vara, en galilé. När Jesus uppenbarade sig för Saulus på vägen till Damaskus, så presenterade Han sig som ”Jesus från Nasaret” (Apg 22:8). Jesus är judisk, fortfarande idag. Han är från Juda stam. Han är från Davids hus. Som kristna, är vi alla, adopterade in i en judisk familj, in i en israelisk historia.”
Alltför många kristna har missförstått Nya Testamentet och tror att Jesus var emot det judiska folket som helhet. Men det är inte bara Jesus som är judisk, hela Hans familj, Hans lärjungar och majoriteten av den tidiga kyrkan var också judisk. Påminn kristna vänner att Bibeln lär oss att Gud inte är färdig med Israel, och att Han aldrig kommer att förkasta det judiska folket (Rom 9-11).
4. Identifiera dig med Israels folk
Det är viktigt att stå tillsammans med det judiska folket särskilt i tider som dessa – att identifiera sig med Israels folk medan de är under attack. Under Förintelsen, när nazisterna tvingade alla judar att bära den gula stjärnan, sägs det att den danske kungen ska ha föreslagit för sin finansminister, Vilhelm Buhl: ”Kanske skulle vi alla bära den”. En sådan handling skulle helt och hållet slå ner försöket att isolera och frysa ut det judiska folket. På ett liknande sätt var det, när en tegelsten kastades genom fönstret hos en judisk familj under Hanukkah och hela befolkningen i staden Billing, Montana, gemensamt beslöt sig för att sätta upp en Hanukkah-ljustake i sina fönster. KKK-attackerna slutade strax därpå. Det krävdes mod av dessa människor att stå tillsammans med sina judiska grannar, i vetskap att de gjorde sig själva till måltavlor också, men det är en kraftfull handling.
För en icke-judisk som tror på Jesus är identifieringen med Israel inte bara en gest, utan ett tydligt uttalande av verkligheten – den djupa sanningen att du är inympad i medborgarskapet i Israel. Ruts modiga kärlek för Noomis folk och deras Gud gick inte obemärkt förbi, och det kommer inte heller din att göra.
”Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. För dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör vill jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och i framtiden om något annat än döden skiljer mig från dig.” (Rut 1:16-17)
Israels Vänner – från originalartikel av One For Israel
